Fénnyel telített vörös:

bíbornak látszol

mikor égsz,

kezed formálja

- mit agyad már százszor -

arcom,

engedem puha ujjad,

hogy kutasson,

megszólalásig tűrlek,

de gyönge minden szó

- hogy hasson –

egyetlen gondolatba gyűrlek;

érints!